Fleischmann: Skillnad mellan sidversioner

Från Svensk MJ-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
 
(10 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 6: Rad 6:
Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.
Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i [[skala 0]] då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.


Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som Sverige och Schweiz som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] likströmssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade trerälssystem med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.
Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som Sverige och Schweiz som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett [[tvåräls]] likströmssystem i [[skala 0]]. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade [[treräls]]system med mittledare varit allenarådande. Systemet i [[skala 0]] följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala [[H0]] som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.


Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade strömställande växlar, men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.
Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat [http://www.auto-rallye.esenet.dk/intro.html Fleischmann Auto-Rallye] (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade [[Arnold]] introducerat [[N]]-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I [[H0]] nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade [[strömställande växlar]], men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.


{| class="wikitable"
{| class="wikitable"
Rad 28: Rad 28:
Allt kan självklart inte heller vara enbart positivt under så många år. Förutom de redan påpekade och rent ekonomiska aspekterna så är ett annat negativt exempel på detta då att man även skulle behöva uppgradera en del av sina produkter. Fleischmann har under åren kanske blivit lite väl stela och bekväma av sig och har varit väldigt obenägna att haka på nya trender. Det var nästan förvånande att man till slut år 2000 lyckades anpassa och uppgradera sitt FMZ-system till det s.k. Twin Center som då är DCC-kompatibelt. En del ser det även som ett problem att man valt att fokusera helt på den tyska marknaden på senare år, men denna målmedvetna satsning på sin hemmamarknad har dock gett Fleischmann ett mycket gott renommé på deras hemmaplan. Sedan borde man nog även överväga att skrota modellskeneprogrammet som har hängt med i över 50 år vid det här laget och därför borde ses som ganska gammalmodigt. Problemet som vanligt är dock troligen detta med bakåtkompabilitet. Även Profi-rälsen har drabbats av tidens tand och kan nog inte sägas motsvara dagens krav fullt ut.   
Allt kan självklart inte heller vara enbart positivt under så många år. Förutom de redan påpekade och rent ekonomiska aspekterna så är ett annat negativt exempel på detta då att man även skulle behöva uppgradera en del av sina produkter. Fleischmann har under åren kanske blivit lite väl stela och bekväma av sig och har varit väldigt obenägna att haka på nya trender. Det var nästan förvånande att man till slut år 2000 lyckades anpassa och uppgradera sitt FMZ-system till det s.k. Twin Center som då är DCC-kompatibelt. En del ser det även som ett problem att man valt att fokusera helt på den tyska marknaden på senare år, men denna målmedvetna satsning på sin hemmamarknad har dock gett Fleischmann ett mycket gott renommé på deras hemmaplan. Sedan borde man nog även överväga att skrota modellskeneprogrammet som har hängt med i över 50 år vid det här laget och därför borde ses som ganska gammalmodigt. Problemet som vanligt är dock troligen detta med bakåtkompabilitet. Även Profi-rälsen har drabbats av tidens tand och kan nog inte sägas motsvara dagens krav fullt ut.   


Rykten hade florerat om att firman hade ekonomiska problem sedan 2005 och i januari 2008 bekräftades detta då aktiemajoriteten såldes till Modelleisenbahn GmbH, dvs. samma bolag som äger [[Roco]] efter dess rekonstruktion. De ekonomiska svårigheterna fortsatte, och man gick igenom en ny konkursprocess 2015. Verksamheten i Heilbronn ställdes helt in 2019, varvid produktionen mellan Fleischmann och [[Roco]] delades upp så att Fleischmann tog över alla produkter i [[skala N]], och [[Roco]] alla i [[H0]].  
Rykten hade florerat om att firman hade ekonomiska problem sedan 2005 och i januari 2008 bekräftades detta då aktiemajoriteten såldes till Modelleisenbahn GmbH, dvs. samma bolag som äger [[Roco]] efter dess rekonstruktion. De ekonomiska svårigheterna fortsatte emellertid, och man gick igenom en ny konkursprocess 2015. Verksamheten i Heilbronn ställdes helt in 2019, varvid produktionen mellan Fleischmann och [[Roco]] delades upp så att Fleischmann tog över alla produkter i [[skala N]], och [[Roco]] alla i [[H0]].  
 
Från 1950- till 1970-talet fick Fleischmann en stark ställning på den svenska [[H0]]-marknaden, och var den främste konkurrenten till [[Märklin]]. På 1950-talet var TfA Hobbytjänst importör, senare (1970-talet) var det bl.a. Odima AB. Under denna period släpptes '''[[SJ ellok litt Da|Da]]''', '''[[SJ ellok litt Rc|Rc]]''' och '''[[SJ personvagnar av 1960-talsmodell#Bo5|Bo5]]'''. Fokuseringen på den tyska hemmamarknaden ledde till en långsam försvagning  efter det. Samtidigt blev Fleischmann dominant inom svensk [[N]]-skala genom '''[[SJ ellok litt D|Du2]]''', [[SJ ellok litt Rc|Rc]] och [[SJ personvagnar av modifierad 1940-talsmodell|personvagnar]].
==Webreferenser==
[https://www.fleischmann.de/en/home/index.html Fleischmann.de] (Hemsida).
 
[http://nmodell-mjnytt.blogspot.com/2008/07/fleischmann-p-spret-igen.html Nmodell-MJnytt: Fleischmann på spåret igen] (Notis från Fleischmann hos [[Nmodell]], juli 2008)
 
[https://de.wikipedia.org/wiki/Fleischmann_(Unternehmen) Wikipedia: Fleischmann]


Från 1950- till 1970-talet fick Fleischmann en stark ställning på den svenska [[H0]]-marknaden, och var den främste konkurrenten till [[Märklin]]. Under denna period släpptes '''[[SJ ellok litt Da|Da]]''', '''[[SJ ellok litt Rc|Rc]]''' och '''[[SJ personvagnar av 1960-talsmodell#Bo5|Bo5]]'''. Fokuseringen på den tyska hemmamarknaden ledde till en långsam försvagning  efter det. Samtidigt blev Fleischmann dominant inom svensk [[N]]-skala genom '''[[SJ ellok litt D|Du2]]''', [[SJ ellok litt Rc|Rc]] och [[SJ personvagnar av modifierad 1940-talsmodell|personvagnar]].
==Tryckta referenser==
==Tryckta referenser==
TfA:s Hobbytjänst: ''Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55.'' Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).
"Fleischmanns nya 01:a." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 6/1967 (Recension av BR 01, katalognummer 1362. [[Axelföljd]] 2'C1'-4).
"Fleischmanns nya 01:a." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 6/1967 (Recension av BR 01, katalognummer 1362. [[Axelföljd]] 2'C1'-4).


Rad 62: Rad 71:
[[Rutger Friberg]]: "Roco förvärvar Fleischmann." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 2/2008, s. 60 (Notis).
[[Rutger Friberg]]: "Roco förvärvar Fleischmann." i ''[[Allt om Hobby]]'' nr 2/2008, s. 60 (Notis).


==Webreferenser==
[https://www.fleischmann.de/en/home/index.html Fleischmann.de] (Hemsida).
[http://nmodell-mjnytt.blogspot.com/2008/07/fleischmann-p-spret-igen.html Nmodell-MJnytt: Fleischmann på spåret igen] (Notis från Fleischmann hos [[Nmodell]], juli 2008)
[https://de.wikipedia.org/wiki/Fleischmann_(Unternehmen) Wikipedia: Fleischmann]


[[Kategori: Fleischmann]]
[[Kategori: Fleischmann]]
Rad 84: Rad 87:
[[Kategori: Spår]]
[[Kategori: Spår]]
[[Kategori: Växlar]]
[[Kategori: Växlar]]
[[Kategori: Underreden]]
[[Kategori: Nürnbergmässan]]

Nuvarande version från 21 december 2024 kl. 13.20

Fleischmann_logo_c_old.jpg


Företaget hette Gebrüder Fleischmann (Bröderna Fleischmann), vilket ibland, särskilt i Tyskland, förkortas GFN.

Fleischmann grundades 1887 av en viss Jean Fleischmann, men i begynnelsen hade den inget med leksaker att göra utan dess huvudsakliga inriktning var olika former av gravyrarbeten. Då Nürnberg av gammal tradition har utgjort ett centrum för leksakstillverkning så dröjde det inte alltför lång tid innan man utökade verksamheten. Från ungefär 1898 så började man producera olika magnetiska och urverksdrivna leksaker i bleckplåt vilket fortsatte att vara den dominerande produktionen under många år. Från 1933 utökades sortimentet med olika former av färdiga flygplan och skeppsbyggsatser i metall. 1938 tog man ytterligare ett steg på vägen genom att börja saluföra olika typer av ångmaskinsmodeller samtidigt som man genom övertagandet av den bankrutta firman Doll & Co slutligen tog klivet in på den arena som vi bäst känner till, nämligen järnvägsmodeller. Till en början skedde tillverkningen i skala 0 då man nöjde sig med att fortsätta tillverkningen av Dolls gamla modeller. Andra världskriget kom sedan att sätta stopp för ytterligare utveckling då mycket av produktionskapaciteten ställdes om till annan fabrikation. Åren efter krigsslutet blev svåra, bl.a. fanns det en mängd olika typer av restriktioner.

Man försökte dock få fart på produktionen då detta var något som kunde generera behövlig hårdvaluta och man blickade då gärna mot oskadda länder som Sverige och Schweiz som då var potentiella marknader. Nu började man även utveckla ett eget program med egna modeller och 1949 lanserade man ett tvåräls likströmssystem i skala 0. Det var en konkret nyhet för fram tills nu hade trerälssystem med mittledare varit allenarådande. Systemet i skala 0 följdes sedan i rask takt av ett dito system i skala H0 som då lanserades 1952. Under 1956 tillverkades även några svenska modeller, bl.a. några D-lok, exklusivt för att på en demobana fira svenska järnvägarnas 100-årsjubileum. En uppryckning på H0-sidan kom sedan att äga rum och den tidigare standardskenan ersattes 1957 av den så kallade modellskenan (även om man kan diskutera ifall det kan sägas vara helt förebildsenligt med mässingsräler). Fleischmanns 0-skaleproduktion överlevde sedan fram till 1959 då H0-skalans ökande popularitet kom att medföra att man helt enkelt beslöt sig för att helt lägga ned 0-skaleproduktionen som hade tappat i efterfrågan. Samma år kom även plåtvagnarna i H0 att ersättas av diton med plastkåpor/korgar och successivt kom nu sedan H0-skalan att utvecklas alltmer. 1966 började man t.ex. lägga över tenderånglokens drivning i tendern för att på så vis erhålla ett mera förebildstroget utseende med fritt rum mellan panna och ramverk.

Helt var man dock inte beredd att överge all annan produktion för 1967 såg ett bilbanesystem kallat Fleischmann Auto-Rallye (senare kallat Monte Carlo) dagens ljus och det producerades sedan under mer än tjugo års tid innan allt då slutligen lades ned. Många anser dock fortfarande att det var ett av de bästa bilbanesystemen (tillsammans med Märklins motsvarighet) som funnits på marknaden, men trots det så klarade man inte konkurrensen från lågpristillverkare vars produktion var baserad i låglöneländer utanför Europa. Situationen blev alltmer ansträngd under andra halvan av 1980-talet och till slut hade man nått till vägs ände och 1989 gick detta system i graven. Andra nymodigheter hade följt parallellt på modelltågssidan. 1960 hade Arnold introducerat N-skalan vilket ledde till att andra fick upp ögonen för denna skala. För Fleischmanns del så skedde det med att man släppte sitt Piccolo-program 1969 och det har sedan dess fortsatt att växa framgångsrikt. I H0 nöjde man sig dock mest att ta det lite långsamt. 1970 kom man visserligen med så kallade strömställande växlar, men först 1977 skedde något större. Det var då man kom med sin elektriskt drivna 7,5° vändskiva som kom att vara marknadsledande under många år och som fortfarande är i produktion i olika varianter, både under eget namn och i form av ett slags legoprodukt för Märklins räkning även. Även andra produkter har samproducerats.



Två lokmodeller ur Fleischmanns produktion
Fleischmann_4247_BR_class_42_c.jpg
Fleischmann_4350_DB_BR_120_b.jpg
Fleischmann 4247 - British Rail class 42 »Warship« 
Fleischmann 4350 - Deutsche Bundesbahn BR 120

Under mitten på 1980-talet så kom sedan både Fleischmanns eget digitalsystem i form av Fleischmann Mehrzugsteuerung (FMZ). Precis som andra system från tiden var det ett proprietärt system utan standarder. Ett nytt spårsystem med integrerad spårbädd kallat Profi-gleis introducerades samtidigt även i skala H0 samt något som kan sägas motsvara kortkoppel i både H0 och N. 1990-talets senare hälft präglades sedan av en allmän ekonomisk nedgång vilket även ledde till en minskad efterfrågan överlag samtidigt som det ledde till en breddning, troligen som ett försök att hitta nya marknader.

Man funderade under denna tid även på produktion i andra skalor. Fleischmanns ’Magic Train’ i skala 0e introducerades 1992. Lite rationaliserade man dock då dessa modeller förutsattes använda det H0-normalspår med 16,5 mm spårvidd som redan fanns i programmet. Satsningen lyckades ändå ganska bra och programmet växte inledningsvis, men lades ner 2009. 'Magic Train' får nog ses som förebild till Bachmanns mer kända 0n30-modeller (0-skala på H0-spår). Fleischmann tog även fram en mindre vändskiva i skala TT vilket är i princip det enda man tillverkat för denna skala. Tanken var delvis att TT kanske skulle få ett uppsving efter sammanslagningen av Öst- och Västtyskland, men så blev inte fallet utan primärt H0 behöll sin stora popularitet samtidigt som skala N under senare tid har kommit ännu starkare. Under åren har dock Fleischmann förvärvat ett rykte om att hålla hög kvalitet. I synnerhet anses de vara experter på massproducerade ångloksmodeller, framförallt med tyska förebilder.

Allt kan självklart inte heller vara enbart positivt under så många år. Förutom de redan påpekade och rent ekonomiska aspekterna så är ett annat negativt exempel på detta då att man även skulle behöva uppgradera en del av sina produkter. Fleischmann har under åren kanske blivit lite väl stela och bekväma av sig och har varit väldigt obenägna att haka på nya trender. Det var nästan förvånande att man till slut år 2000 lyckades anpassa och uppgradera sitt FMZ-system till det s.k. Twin Center som då är DCC-kompatibelt. En del ser det även som ett problem att man valt att fokusera helt på den tyska marknaden på senare år, men denna målmedvetna satsning på sin hemmamarknad har dock gett Fleischmann ett mycket gott renommé på deras hemmaplan. Sedan borde man nog även överväga att skrota modellskeneprogrammet som har hängt med i över 50 år vid det här laget och därför borde ses som ganska gammalmodigt. Problemet som vanligt är dock troligen detta med bakåtkompabilitet. Även Profi-rälsen har drabbats av tidens tand och kan nog inte sägas motsvara dagens krav fullt ut.

Rykten hade florerat om att firman hade ekonomiska problem sedan 2005 och i januari 2008 bekräftades detta då aktiemajoriteten såldes till Modelleisenbahn GmbH, dvs. samma bolag som äger Roco efter dess rekonstruktion. De ekonomiska svårigheterna fortsatte emellertid, och man gick igenom en ny konkursprocess 2015. Verksamheten i Heilbronn ställdes helt in 2019, varvid produktionen mellan Fleischmann och Roco delades upp så att Fleischmann tog över alla produkter i skala N, och Roco alla i H0.

Från 1950- till 1970-talet fick Fleischmann en stark ställning på den svenska H0-marknaden, och var den främste konkurrenten till Märklin. På 1950-talet var TfA Hobbytjänst importör, senare (1970-talet) var det bl.a. Odima AB. Under denna period släpptes Da, Rc och Bo5. Fokuseringen på den tyska hemmamarknaden ledde till en långsam försvagning efter det. Samtidigt blev Fleischmann dominant inom svensk N-skala genom Du2, Rc och personvagnar.

Webreferenser

Fleischmann.de (Hemsida).

Nmodell-MJnytt: Fleischmann på spåret igen (Notis från Fleischmann hos Nmodell, juli 2008)

Wikipedia: Fleischmann

Tryckta referenser

TfA:s Hobbytjänst: Allt för järnvägsbyggaren. Katalog 1954/55. Stockholm: författaren 1954, s. 26 (Annons för Fleischmann).

"Fleischmanns nya 01:a." i Allt om Hobby nr 6/1967 (Recension av BR 01, katalognummer 1362. Axelföljd 2'C1'-4).

"Allt om Hobby synar: DB-50 Kab. Superlok med motorn i tendern." i Allt om Hobby nr 6/1968 (DB BR 50 Kab från Fleischmann. Axelföljd 1'E-4).

"Allt om Hobby synar: Fleischmanns premiärtåg i skala 1:160." i Allt om Hobby nr 1/1969 (Recension av Piccolo-sortimentet).

Anders Jangö: "Kuggstångsbana i modell." i Allt om Hobby nr 4/1969 (Recension av Fleischmann kuggstångslok i H0).

Hjulo: "Hobbyns ABC. Fleischmann eller Märklin?" i Allt om Hobby nr 8/1971 (Valet mellan tvåräls eller treräls).

"Lilla Anna har fått tender." i Allt om Hobby nr 7/1974 (Reportage om generalagenten Odima AB med nya Fleischmann-produklter).

LOK: "Nytt Fleischmannspår." i Allt om Hobby nr 2/1983 (H0-spår med banvall).

Rutger Friberg: "Allt om hobby synar: FMZ Fleischmann digital. Ett flertågssystem för finsmakaren." i Allt om Hobby nr 3/1988 (Recension).

KB: "MJ i Nürnberg. God fortsättning. Mässan runt på åtta spalter." i Allt om Hobby nr 2/1992 (Magic Train presenteras).

Rutger Friberg: "Nürnberg 1994. Bra 1993 för Fleischmann i Sverige" i Allt om Hobby nr 2/1994, s. 11 (Ökande försäljning via direktimport).

Hans Svensson: "Fleischmanns Magic Train." i Allt om Hobby nr 5/1998 (Genomgång av sortimentet).

RAF: "Fleischmann skalar upp." i Allt om Hobby nr 3/2000, s. 13 (Twin System DCC-system ersätter FMZ).

Rutger Friberg: "H0 i femtio år från Fleischmann." i Allt om Hobby nr 3/2002, s. 64.

Rutger Friberg: "Tåghallen. Fleischmann N- H0- och DCC-nyheter." i Allt om Hobby nr 2/2005 (Från Nürnbergmässan, svårigheter 2004).

Rutger Friberg: "Roco förvärvar Fleischmann." i Allt om Hobby nr 2/2008, s. 60 (Notis).