Skala H0

H0 innebär skala 1:87 med spårvidd 16,5mm (1435 mm / 87) för normalspår. H0 är den vanligast förekommande skalan för modelljärnvägar. Skala H0 är standardiserad av Morop och NMRA.

Inledning

Namnet H0 kommer av "halva nollan", d.v.s. allt är (ungefär) hälften så stort som i skala 0. H0 är den vanligaste skalan i Sverige, liksom i de flesta länder världen över.

H0 delas in i tvåräls och treräls, som inte är kompatibla med varandra. Tidigare var det vanligt att tala om likström eller växelström, men i dag är många modelljärnvägar digitala, så dessa beteckningar är numera mindre relevanta.

Det finns även smalspårsvarianter av H0, till exempel H0m, H0n3, H0e, H0n2 och H0i. Dessa använder enbart tvårälssystemet.

Utbud

H0 har det största utbudet på marknaden idag, med alltifrån småserietillverkare till de största aktörerna på MJ-marknaden.

För den som vill köra svenskt finns det överlägset största utbudet i denna skala, där både inhemska småserietillverkare och de stora kontinentala tillverkarna gör modeller. Genom Märklins starka ställning i Sverige finns många färdigmodeller tillgängliga för treräls, medan nästan alla modeller finns för tvåräls. De flesta svenska småserietillverkare koncentrerar sig på 2R och levererar byggsatser.

På den tyska, österrikiska och schweiziska marknaden är också H0-utbudet relativt stort, störst i Tyskland och sannolikt minst i Schweiz. På alla dessa marknader finns både stor- och småserietillverkare aktiva, däremot är inslaget av byggsatser proportionellt mindre än i Sverige. Fördelningen mellan tvåräls och treräls är ganska jämn.

Utställningsbana från Märklin uppvisad på mässa i Schweiz 2009. Foto Monbijouwiki, Wikimedia Commons

I USA dominerar tvåräls helt skala H0, även om Märklin fortfarande har importörer i landet. Utbudet är mycket stort, och omfattar hela skalan av tillverkare. Det finns lok- och vagnsbyggsatser, men många amerikaner förväntar sig högkvalitativa färdigmodeller.

Taylor Lake på Gorre & Daphetid, John Allens berömda anläggning, 1958. Copyright Keith Beard.

I Storbritannien används normalt 00 i stället för H0, även om det finns en förening för brittiskt H0-bygge.

Det finns ett rätt omfattande utbud av vägfordon i skala H0, de flesta tillverkade för MJ-marknaden. Det finns också relativt gott om figurer, tyska Preiser dominerar marknaden.

Det finns ett stort utbud av byggnader, främst som plastbyggsatser och laserskurna byggsatser, men även etsade byggsatser från småserietillverkare. Det har tidigare funnits resinbyggsatser och byggsatser i trä och kartong, som fortfarande dyker upp på begagnatmarkanden.

Spårstandarder i H0

Det finns en uppsjö av spårstandarder för H0, vilket kanske kan sägas ge modellrallaren en omfattande valfrihet, men också skapar en hel del "kompatibilitetsproblem".

Det första valet handlar om tvåräls eller treräls. Väljer man treräls är det bara att följa Märklins normer. Väljer man tvåräls finns det flera alternativ.

I Europa dominerar NEM , vilket också är den minst skalenliga av de vanligt förekommande standarderna. P.g.a. detta har det funnits en viss trend under rätt många år att söka sig mot finare standarder, men någon enhetlig ny sådan standard för europamarknaden har inte etablerats.

I USA gäller istället NMRA S-1.2, som är något mer skalenlig än NEM, och framför allt har lägre flänsar. Denna används också av många i Europa som vill ha lite skalenligare fordon, och kallas ofta något oegentligt för RP-25.

NMRA-fordon kan oftast ta sig fram på NEM-räls, men p.g.a. de höga flänsarna är det inte säkert att NEM-fordon kan utnyttja NMRA-räls.

I FREMO finns en finskala-standard som utgör ett mellanläge mellan NMRA S-1.2 och Proto:87, som kallas H0-fine. Den bygger också på RP25-hjul, men den smalare variant (code 88) som annars används för H0n3.

Slutligen finns det också två så kallade proto-standarder för H0, Proto 87 som är normerad av NMRA, och H0pur, som har sin bakgrund i Tyskland. Det finns vissa skillnader mellan dessa standarder, men de är i praktiken kompatibla.

Koppel

Det finns en stor mängd koppeltyper som har lanserats för H0. Några har dock blivit dominerande inom vissa segment.

• Märklinkoppel har en stark ställning inom europeisk H0-skala. Det har dock nackdelen att fordonen kommer långt ifrån varandra.
• Kortkoppel används främst i H0 för europeiska fordon med buffertar, för att de ska komma närmare varandra. Det finns inget standardiserat kortkoppel, men det finns standarder för koppelfästen och koppelkulisser.
• På den amerikanska marknaden dominerar Kadeekoppel.

Äldre Fleischmann-fordon har ofta Fleischmannkoppel. På svenska klubbanor förekommer också TB-koppel. För mer detaljer se koppel i skala H0.

Moduler

MMM har modulstandarder både för både 2R och 3R.

FREMO har flera modulstandarder i H0 (samtliga 2R), dels för europeiska förebilder med olika spårstandarer, dels för amerikanska förebilder. USMS standard är baserad på FREMO.

Historik

Efter första världskriget minskade försäljningen av modelljärnvägar, varför tyska leksaksfirman Bing lanserade sin Tischeneisenbahn ("bordsjärnväg") 1922, i samarbete med brittiska Basset-Lowke. Spårvidden var 16,5 mm, och precis som med andra dåtida modelljärnvägar var skalan inte helt definierad. Från början kallades den skala 00. Bing tillverkade både urverkståg och elektriska tåg (treräls växelström). I efterdyningarna av finanskraschen 1929 upphörde Bing dock med modelljärnvägar 1932.

I Tyskland fortsatte Trix med 00-modeller 1935, följt av Märklin 1938. Även Trix och Märklin använde treräls växelström. I Tyskland användes fortfarande beteckningen 00. I USA tog bl.a. Walthers upp H0 1937.

Under andra världskriget, medan mycken hobbyverksamhet låg i träda, kom skala H0 att steg för steg bli den största skalan i USA (tidigare var det skala 0) och så även i Sverige. 1944 dominerar H0-utbudet helt MJ-sidorna i Wentzel-katalogen. 1950 angav Sven Lingö att H0 blivit den dominerande skalan i Sverige. Även i Tyskland övergick man till beteckningen H0 1950. Vissa tillverkare har dock använt beteckningen H0-00 efter det, sannolikt för att bredda sin marknad.

Inledningsvis användes inte 2R, utan de vanliga alternativen var 3R eller en tredje strömskena utanför spåret (ungefär som på de flesta tunnelbanor). "Leksaksbranschen" använde mittledare, medan självbyggare använde sidoledare. På 1940-talet började dock MJ-pressen och handböckerna propagera för 2R-systemet, vilket ju också kom att användas av de flesta storserietillverkare förutom Märklin och Trix. Fleischmann lanserade sitt sortiment för tvåräls i H0 1952, vilket kom att få en stark ställning i Sverige. Mot femtiotalets mitt hade sidoledaren försvunnit från de flesta MJ-sammanhang.

Sedan 1940-talet har H0 varit den dominerande modelljärnvägskalan, både i Sverige och i resten av världen förutom Storbritannien. Utvecklingen i Sverige har följt den kontinentaleuropeiska, med en rätt jämn fördelning av marknaden mellan Märklins 3-rälssystem och 2-rälssystemet.

På fyrtiotalet bestod marknaden i Sverige av diverse byggsatser i trä, papp och zinkgjutgods från flera inhemska tillverkare. Exporten från kontinenten kom igång först i början på femtiotalet. På femtiotalet kom först utländska modeller från de olika tillverkarna på kontinenten, som 1956 följdes av några svenska modeller från storserietillverkarna: Littera Da från Märklin, litt. F från Liliput och en Da från Fleischmann. 1958 kom litt. Sb från Tenshodo.

En vy från Uno Miltons anläggning på Tekniska Muséet, byggd 1947 - 1955. Allt på anläggningen är i princip scratchbyggt. Foto Jonas Berggren

Sedan dess har de stora tillverkarna då och då kommit med modeller av svenska förebilder, samtidigt som Sverige sedan slutet av 1960-talet har fått en livaktig småindustri av inhemska småserietillverkare som kunnat försörja den som varit intresserad av att bygga byggsatser själv. På senare år har dessutom en del "mellanserietillverkare" släppt svenska färdigmodeller i lite större serier (t.ex. Dekas, Jeco, Heljan, HNoll, Hobbytrade, NMJ och På Sporet).

Wiki-sidor om skalor mm.

Skalor för normalspår
Artiklar om skala H0
Tvåräls
Treräls

Tillbaka till nybörjarguiden

Webreferenser

British 1:87 Scale Modelling (Förening för de som bygger brittiskt i H0).

Model Railroader: John Allen’s Gorre & Daphetid track plans

Model Railroader: Jools Holland and his railway empire (Stor anläggning med brittisk och europeisk förebild).

Old Model Kits: The HO Scale Model Railroading Revolution of the 1940s (Om utvecklingen av skala H0 på den amerikanska marknaden).

steamlocomotive.com: Guide To HO Brass Locomotives (Småseriemodeller på den amerikanska marknaden).

Stephen Siddle: A History of 00 Gauge (Behandlar även framväxten av H0 och konkurrensen mellan H0 och 00).

Wikipedia: Bing (Unternehmen) (På tyska).

Yosemite Valley Railroad (Jack Burgess modelljärnväg med förebild från Kalifornien).

Youtube.com: Franklin & South Manchester Layout Tour 2021 Part 1 (Berömd amerikansk anläggning av Gearge Sellios).
Youtube.com: Franklin & South Manchester Layout Tour 2021 Part 2

YouTube.com: Hochschwarzwald (Tysk bana i H0).

Tryckta referenser i urval

Wentzels: Jubileumskatalog 10. 1934 - 1944. Stockholm: Sven Wentzel 1944.

C-E Nordstrand: Modelljärnvägen (TfA Handböcker 12-13). Stockholm: Teknik för alla 1948.

Sven Lingö: Vi bygger en modelljärnväg (2a upplagan). Stockholm: Lindqvist 1950.

Lennart Sundström & Robert Kutschbach: Min modelljärnväg. Stockholm: Wennerberg 1958.

Hjulo: "Hobbyns ABC. Fleischmann eller Märklin?" i Allt om Hobby nr 8/1971 (Valet mellan tvåräls eller treräls).

Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg." i Allt om Hobby nr 1/1973 (Projektjärnväg i H0 med mindre station).
Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg. Del 2." i Allt om Hobby nr 2/1973 (Grovlandskap).
Hjulo: "Så bygger man en modelljärnväg. Del 3." i Allt om Hobby nr 3/1973 (Stadsbebyggelse, el).

Rutger Friberg: "Monorailbana i skala H0." i Allt om Hobby nr 6/1993.

Kjell Palén: "Svensk modelljärnvägshobby - en resa i tiden." i Folke Westling (red.): Ekensholmsbanan. Bergslagen på spåren. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2000.

Redaktionen: "Vi bygger en lokstation." i Smalspårigt nr 122/2013 (Lokstationsdiorama).
Redaktionen: "Vi bygger en lokstation. Del 2." i Smalspårigt nr 123/2013.

Jocke Sannagård: "Det började med D." i Allt om Hobby nr 7/2014 (Reportage om Tumba lokstation).

Günther Kraml: "Skala H0 - bakgrund och historia." i Modelljärnvägsmagasinet nr 16/2014.

Christer Brimalm: "H0 fyller 100 år." i Tåg nr 9/2022.

Mer artiklar här.