SJ ellok litt Oa Ob: Skillnad mellan sidversioner
Admin (diskussion | bidrag) |
Admin (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
<div id="content_view" class="wiki" style="display: block"> | <div id="content_view" class="wiki" style="display: block"> | ||
==Historik== | ==Historik== | ||
Inför elektrifieringen av | Inför elektrifieringen av Malmbanan beställde SJ nykonstruerade malmtågslok i Tyskland, konstruerade av Siemens. Lokens mekaniska delar byggdes av Vagn & Maskinfabriken i Falun. 26 lokhalvor leverades mellan 1914 och 1915, fyra av dem hade elutrustning från ASEA i stället för Siemens. Loken var multipelkörbara, och hade s.k. stormotordrift, d.v.s. en stor lågvarvig elmotor som drev hjulen utan utväxling via en vevstake och en blindaxel, eftersom man inte kunde få fram kugghjul med tillräcklig hållfasthet. Loken var vid leverans grå med svarta dekorlinjer, ommålades i brun färgsättning fr.o.m. ca 1935. Vid driften visade det sig att loken kunde dra mer än specificerat, och i regel användes loken så att ett dubbellok drog trettio malmvagnar Kiruna-Narvik. När [[SJ ellok litt Oe Of|Oe-loken]] levererats överfördes Oa till den nyelektrifierade sträckan mellan Gällivare och Luleå, där de var tjänstgjorde till mitten av 1950-talet. Två lok skrotades efter bränder, nr 19/20 1935 och 21/22 1940. Övriga lok avregistrerades 1954-1960. | ||
==Huvuddimensioner Oe/Of== | ==Huvuddimensioner Oe/Of== | ||
Versionen från 27 juni 2018 kl. 13.27
Historik
Inför elektrifieringen av Malmbanan beställde SJ nykonstruerade malmtågslok i Tyskland, konstruerade av Siemens. Lokens mekaniska delar byggdes av Vagn & Maskinfabriken i Falun. 26 lokhalvor leverades mellan 1914 och 1915, fyra av dem hade elutrustning från ASEA i stället för Siemens. Loken var multipelkörbara, och hade s.k. stormotordrift, d.v.s. en stor lågvarvig elmotor som drev hjulen utan utväxling via en vevstake och en blindaxel, eftersom man inte kunde få fram kugghjul med tillräcklig hållfasthet. Loken var vid leverans grå med svarta dekorlinjer, ommålades i brun färgsättning fr.o.m. ca 1935. Vid driften visade det sig att loken kunde dra mer än specificerat, och i regel användes loken så att ett dubbellok drog trettio malmvagnar Kiruna-Narvik. När Oe-loken levererats överfördes Oa till den nyelektrifierade sträckan mellan Gällivare och Luleå, där de var tjänstgjorde till mitten av 1950-talet. Två lok skrotades efter bränder, nr 19/20 1935 och 21/22 1940. Övriga lok avregistrerades 1954-1960.
Huvuddimensioner Oe/Of
| Oe |
Of/Of2 |
Of3 | |
| Löb (m) |
20,93 |
20.93 |
28,23 |
| Axelavstånd (m) |
16,6 |
16,6 |
23,90 |
| Tjänstevikt (ton) |
126,8 |
127,8-136,7 |
162 |
| Effekt (kW) |
2120 |
2120 |
3960 |
| Sth (km/h) |
60 |
60 |
75 |
| Broms |
tryckluft |
tryckluft |
tryckluft |
| 1'C+C1' |
1'C+C1' |
1'C+1'C+C1' |
|
|
| SJ Oe 57-59 i Kiruna på 1920-talet. Källa Samlingsportalen Jvm.KAGD00089 |
|
|
| SJ Of2 56-57 på 1960-talet. Källa Samlingsportalen Jvm.KEAH00008. |
|
|
| SJ Of3 82, 83, 84. Foto John Hylterskog, Samlingsportalen Jvm.KBDB09968 |
Litt Oe/Of i modell
Skala H0
Tyska Intermodell släppte en modell av en Of med stålkorg 1982, som färdigmodell baserad på ett Märklinunderrede. Loket fanns både för likström och växelström.
1997 släppte René Sjöstrand etsplåtar till olika versioner av Of och Of2, med såväl träkorg som stålkorg.
2017 aviserade One 87 småseriemodeller av alla varianter Oe/Of/Of2/Of3, som kunde beställas i individualiserat utförande.
Länkar
Referenser
Tore Nordin, Lennart Wretman & Ove Grundstedt: Svenska ellok. En bok om det svenska ellokets historia (SJK 67). Stockholm: Svenska Järnvägsklubben 1998Jan-Erik Heikefelt: Svenska modelltåg skala 1:87, 1941-2001. Huddinge: H-felt förlag 2001.
Svenska lok Oe
Svenska lok Of
Svenska lok Of3