Svenska signaler i modell

Inledning

I verkligheten används signaler på järnvägen för att styra trafiken, där "kör" och "stopp" är de viktigaste beskeden. Eftersom tåg har långa bromssträckor, används signaler också för att varna och meddela att hastigheten behöver sänkas. Försignaler ger en förvarning om vad nästa huvudsignal visar, och andra signalbesked från huvudsignaler kan ge besked om att köra sakta.

I Sverige har genom åren skivsignaler, semaforer och ljussignaler använts som huvudsignaler. Skivsignalerna försvann från SJ 1923, men fanns kvar längre på privatbanor. Enstaka semaforer fanns kvar till 1980-talet. Ljussignaler började införas på 1920-talet. De svenska ljussignalerna har samma signalbilder som semaforerna hade, med tillägget att vissa huvudljussignaler också fungerar som försignaler, vilket semaforerna inte gjorde.

Försignaler har funnits både som mekaniska signaler och ljussignaler.

Signaler för växling har funnits som manöversignaler och dvärgsignaler (dvärgsignaler infördes på 1920-talet).

Inledningsvis användes dessa signalbilder. Tolkningen av signalbilderna har varierat lite över tiden, se här. Svenska huvudljussignaler fick en vit rand längs kanten 1975. Idag ser svenska signalbilder ut så här. I och med att TGOJ införde CTC, deras version av fjärrblockering, införde man också ett eget signalsystem.

Fig 1-3 är svenska huvudsignaler som visar stopp (1941), fig 4-8 visar försignalsbesked. Generellt betyder grön blink "kör, vänta stopp" och vit blink "kör, vänta kör". Gul sidotågvägslykta (fig 7) användes för att indikera "kör, vänta kör 40" till 1973. Istället infördes försignaler som kan visa två gröna sken.

Fig 19-21 visar svenska huvudsignaler som visar "kör". Ett fast grönt sken har alltid betytt "kör", medan betydelsen av två och tre fasta gröna sken varierat. Från början betydde två vingar/sken sidotågväg 1 och tre vingar sidotågväg 2. Senare tolkas två sken som "kör 40" och tre som "kör 40, avkortad tågväg".

Placering av signaler

Svenska signaler står normalt till vänster om det spår de avser, vid dubbelspår står de dock utanför respektive spår. Svenska semaforer har också vingarna till vänster om masten (i motsats till t.ex. tyska semaforer).

Huvudsignaler vid stationer

Gränsen mellan en station och linjen är antingen yttersta växeln eller yttersta infartssignalen. Signaler vid en station visar "stopp" tills en tågväg är lagd.

Svenska stationer har i princip alltid haft infartssignaler. På 1800-talet var skivsignaler och T-semaforer vanliga. Skivsignaler var i regel placerade vid stationens yttersta växlar, medan T-semaforer står framför stationshuset och gäller infart från bägge håll. Dessa signaltyper var i regel handmanövrerade direkt vid signalen. Skivsignaler togs bort relativt tidigt, medan enstaka mindre stationer utan ställverk kunde ha kvar T-semaforer intill 1960-talet.

Efter hand byttes äldre infartssignaler ut mot infartssemaforer utanför de yttersta växlarna, med tillräckligt med plats mellan signalen och den yttersta växeln så att det fanns plats för att växla några vagnar utan att passera infartssignalen ut på linjen. Så småningom fastställdes avståndet till minst 200 m utanför yttersta växeln, men äldre installationer kan ha kortare avstånd. Dessa semaforer var i regel tvåvingade, ibland trevingade, beroende på hur många tågspår stationen hade. När semaforerna sattes upp tillämpades tågvägssignalering, d.v.s. en vinge för huvudtågväg, två för den första sidotågvägen och tre för den andra. Infartssemaforer av denna typ var i regel kontrollerade med en ställbock eller ett mekaniskt ställverk. Om stationen var förreglad, kunde infartssignalen bara visa "kör" när växlarna låg till avsedd tågväg.

De flesta mindre stationer med semaforer har inte haft utfartssignaler. Vid manuell drift ges "avgång" av tågklareraren med signalspade, handsignal eller handlykta. På vissa stationer fanns en särskild avgångssignal, s.k. A-signal. När utfartssemaforer användes, placerades de bredvid respektive tågspår inne på stationsområdet. Dessa var i regel envingade eller tvåvingade. Tvåvingade semaforer har dels använts för att signalera utfart genom växelkurva, dels för att signalera utfart mot en bibana vid förgreningsstationer.

Fr.o.m. 1920-talet började infartssemaforer ersättas med infartsljussignaler. I de enklaste fallen ersattes semaforen av en motsvarande ljussignal, d.v.s. tvåvingade semaforer ersattes med treskensignaler och trevingade semaforer med femskensignaler. Det fanns också stationer med både ljussignaler och semaforer, beroende på vilken typ av ställverk som användes (se nedan). Flera stationer hade ljussignaler som utfartssignaler och semaforer som infartssignaler. De sista semaforerna försvann på 1980-talet.

När reläställverk installerades, var det inte ovanligt att närliggande lastplatser inkorporerades i stationsområdet. Stationer kan ha flera infartssignaler efter varandra, de kallas då yttre och inre infartssignaler.

Slutsatsen av ovanstående blir att en rimlig minstanivå av signaler vid en svensk station är infartssignaler, antingen ljussignaler eller semaforer. Den typiska infartssignalen vid en mindre station var en semafor med två (ibland tre) vingar, eller en treskens huvudljussignal.

Fr.o.m. början av 1950-talet sattes utfartsljussignaler upp på många stationer med mekaniska ställverk. Dessa sattes då vid stationsgränsen, d.v.s. bredvid infartssignalen. Avgång gavs fortfarande manuellt av tågklareraren. Utfartssignaler är nödvändigt vid automatisk linjeblockering. Så småningom (beroende på ställverkstyp) infördes även utfartssignaler vid respektive tågspår, dessa benämnes ibland mellansignaler. Mellansignaler kan vara huvudljusignaler, huvuddvärgsignaler eller dvärgsignaler. När fjärrblockering infördes kunde inte längre avgångssignal ges av tågklareraren, utan trafiken styrs med signalerna. För fjärrblockering krävs alltså också mellansignaler.

Semafor vid infarten till Vaggeryd 1988. Man ser också baksidan av utfartssignalen med två sken. Foto Lars Moberg

Huvudsignaler på linjen

När signaler sattes upp, försågs de flesta lastplatser med semaforer, ofta en T-semafor. När lastplatsen är säkrad, visar lastplatsens signaler "kör" åt bägge håll. För att låsa upp lastplatsen för växling, måste först signalerna ställas på "stopp" i bägge riktningarna. En del semaforer vid lastplatser ersattes efterhand med ljussignaler, med samma funktion. På vissa linjer (främst Inlandsbanan) togs signaler vid lastplatser bort fr.o.m. 1940-talet. Då infördes istället en hastighetsbegränsning på 40 km/h förbi lastplatsen. De flesta lastplatser var lokalt säkrade med kontrollås, men i vissa fall var de förreglade från angränsande stationer. I detta fall skyddades lastplatsen av utfartssignaler från den angränsande stationen, varvid inga huvudsignaler behövs vid lastplatsen. Vid de flesta lastplatser behövs dock huvudsignaler.

Före automatisk linjeblockering har det funnits enstaka manuella blockposter på linjen, oftast vid dubbelspår eller förgreningar. Vid automatisk linjeblockering infördes blocksignaler mellan blocksträckorna på linjen. SJ hade ett äldre system från 1940-talet med enljussignaler (fig. 3 och fig. 21) och dvärgsignaler, och ett modernare system med vanliga huvudljussignaler som blocksignaler som infördes fr.o.m. 1950-talet. (Mer detaljer om SJ's automatiska linjeblockering här.) Lastplatser på linjer med automatisk linjeblockering skyddades av de närmaste blocksignalerna, och behöver ingen särskild huvudsignal.

Slutligen fanns det också enstaka s.k. signalplatser på linjen, dessa har oftast använts för att skydda trafiken vid en öppningsbar bro.

Försignaler

Försignaler skulle enligt bestämmelserna finnas där största tillåtna hastigheten är 80 km/h eller högre, för att tågen skall hinna stanna före en huvudsignal som visar stopp. Försignaler sätts upp 500-1000 m före huvudsignalen. Huvudsignaler utan försignaler ska istället ha ett orienteringsmärke på försignalavstånd som talar om att det kommer en huvudsignal. Även driftplatser utan huvudsignal (främst lastplatser, se ovan) ska ha ett orienteringsmärke.

Fig 1-3 är svenska huvudsignaler som visar stopp (1941), fig 4-8 visar försignalsbesked. Generellt betyder grön blink i försignaler "kör, vänta stopp" och vit blink "kör, vänta kör". Gul sidotågvägslykta (fig 7) användes för att indikera "kör, vänta kör 40" till 1973. Istället infördes försignaler som kan visa två gröna sken, med betydelse "kör, vänta kör 40".

Fig 44a visar orienteringsmärke för driftplats utan huvudsignal, 44b orienteringsmärke för huvudsignal utan försignal.

Det är svårt att få plats med separata försignaler på en modelljärnväg. 500 m innan en huvudsignal blir 5,75 m i H0. Om infartssignalerna står en bit utanför yttersta växeln på en station, behöver en stationssträcka vara runt 15 m lång i H0 om signalerna står någorlunda skalenligt, och då står försignalerna för respektive infartssignal i princip bredvid varandra. Minskar man försignalavståndet till ett par meter innan huvudsignalen, kanske försignaler kan få plats på stora klubb- eller modulbanor, om man har 8-10 m linje mellan stationerna för H0. I N-skala är det förstås lättare.

Försignaler behövs inte heller tekniskt på modelljärnvägar, för den som inte har programmerat in väldigt lång utrullning på sina dragfordon så kan ett modelltåg stanna på en kort sträcka. Man kan alltså lugnt strunta i försignaler, även om det förstås är snyggt i modell.

Ljussignaler med försignaler i samma signal (svenska 4-skens och 5-skenssignaler) är enklare att få plats med. Vid station med utfartssignaler användes infartssignalerna som försignaler för utfartssignalerna, och på stationer med yttre och inre infartssignaler fungerade ofta de yttre som försignaler för de inre.

Dvärgsignaler

Dvärgsignaler används i huvudsak för att signalera till växlingsrörelser, men gäller även tåg. Fram till 1994 gällde huvudsignaler endast för tåg. Sedan 1994 gäller huvudsignaler även för växling. En huvudsignal som visar "stopp" får dock passeras vid växling om en dvärgsignal vid huvudsignalen visar "rörelse tillåten".

En 4-skens dvärgsignal har 4 olika signalbilder: Fig 11a betyder "stopp" för tåg, vagnuttagning och växling, 11b "kör" för tåg, vagnuttagning och växling, 11c "kör varsamt" för tåg, vagnuttagning och växling (växellägen kontrollerade), 11d "kör varsamt" för vagnuttagning och växling (hinderfrihet och växellägen ej kontrollerade) och "stopp" för tåg.

Dvärgsignaler placeras dels på bangårdar växlingen inte enkelt kan ledas manuellt av växlingsledare, dels ibland som medgivandedvärg för att tillåta växling förbi huvudsignal som visar stopp för tåg. En dvärgsignal gäller för en signalsträcka som gäller från dvärgsignalen till:

1. Stationsgräns
2. En huvudsignal med tavla "Gräns för växling" (Numera gäller huvudsignaler även för växling, då blir skylten överflödig).
3. Nästa dvärgsignal för samma körriktning.
4. S-märke
5. Slutpunkten på ett stickspår.

Huvuddvärgsignaler är både huvudsignaler för tåg och signaler för växling. De kan ge två gröna (Fig 11 e-f) och (efter 1973) ett rött sken i tillägg till de signaler som redovisats ovan. Fig 11e betyder "kör" för tåg eller "kör varsamt" för tåg (vid grönt blinkande sken, i regel nästa huvudsignal visar "stopp".) Fig 11f betyder "kör varsamt" för tåg (i regel växelkurva).

Stopplyktor

En stopplykta kan användas inne på en station för att signalera slutpunkten för en tågväg, t.ex. en avkortad tågväg eller att en tågväg är lagd för infart från motsatt håll. På linjen kan en en stopplykta användas som skredvarningssignal eller för att skydda en öppningsbar bro.

Utbud

Skala H0

I H0 finns för närvarande ett rikt utbud av ljussignaler av SJ standardtyp.

• Jeco har samtliga huvudljussignaler (2-5 skens) och en tre-skens försignal, sedan 2007.
• MGP har samtliga huvudljussignaler, huvuddvärgsignaler och dvärgsignaler, samt vägskydd.
• Signalsidan har samtliga huvudljussignaler och har både dvärgsignal och huvuddvärgsignal.
• Entec har etsade byggsatser till svenska ljussignaler av många typer, dock ej belysta.
• Bo Andersson har under flera år levererat handbyggda ljussignaler inklusive dvärgar och etsade signalskärmar.

Svenska semaforer och mekaniska försignaler finns från dels Västerås Vagnagentur, som tillverkat en tvåvingad semafor och en försignal som etsade byggsatser, och dels från TeknoBygg som har (haft?) en tvåvingad signal, en T-semafor och försignal, också etsade. VVA signaler är nu åter i produktion.

TeknoBygg har också producerat ett mindre vevställverk med fyra vevar.

Skala N

• I N har MGP just introducerat svenska ljussignaler.
• Swed-N lanserade en svensk semafor som etsad byggsats 2020.

Skala 0

• VVA släppte en svensk semafor 2022, katalognummer 2028.

Styrlogik

Svenska signaldekodrar (för ljussignaler) finns från MGP (LocoNet), Jeco (DCC), Signalsidan (DCC) och SigStyr (DCC & LocoNet).
Signalsidan har styrkort för analog signalstyrning av en fyrljussignal.

Andra wiki-sidor om signaler och säkerhetstjänst

Signaler
Ljudsignaler från tåg
Svenska vägskydd
Säkerhetstjänst för MJ
Svensk modelljärnväg

Webreferenser - förebild

Ekeving.se: Målning av signalvingar, signalmaster, växelklot mm

Ekeving.se: SJ Banlära 1915-16

Ekeving.se: SJ Signalteknisk handbok från 1968

Ekeving.se: Säkerhetsordningen (Från 1959, inklusive kommentarer).

Järnvägshistoriskt forum: Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 20 (Semafor i Finsta; SRJ).

Järnvägshistoriskt forum: Elektrisk växelspärr i Bjärka-Säby? (Ställverket i Bjärka Säby).

Järnvägshistoriskt forum: Fsi m 3 sken + sidotågvägslykta (Om olika varianter av försignaler före 1959).

Järnvägshistoriskt forum: Linjeblockering med dvärgsignaler för högerspår (Data om SJ:s första system av linjeblockering).

Järnvägshistoriskt forum: När började huvudsignal i stopp gälla även växlingsrörelser?

Järnvägshistoriskt forum: Semaforer och ljussignaler (Om placeringen av utfartsignaler bredvid infartsignalerna).

Järnvägshistoriskt forum: Semaforernas färgsättning (Om ommålningen från röd-vita signaler till röd-gula).

MRW: Lutningsmärken m.m. (BJ) (Inkl. hastighetstavlor, kurvtavlor, hinderpålar).

MRW: Lystringsmärke (BJ)

MRW: Semafor (BJ)

MRW: Stoppmärke (BJ)

Svenskt MJ-forum: Signaler - standardläge grönt eller rött? ("Defaultläge" för svenska signaler).

Webreferenser - modell

Entec (Etsade signaler).

Jeco (Färdiga ljussignaler).

Möllehem Gårdsproduktion (Ljussignaler, signaldekodrar för LocoNet).

Signalsidan (Ljussignaler i byggsats och färdigmodell).

SigStyr (Signaldekodrar för DCC och LocoNet).

Tryckta referenser - förebild

Hemming Olsson (red.): Banlära. Järnvägars byggnad och underhåll (2:dra bandet). Stockholm: Kungl. Järnvägstyrelsen 1916.

Säkerhetsordning för Statens järnvägar 1924.

"Modernt lystringsmärke." i Skarvjärnet nr 1/1968, s. 9 (Ritning, bild).

"Detaljer kring järnvägen." i Allt om Hobby nr 7/1976 (Ritning på trevingad semafor, lutningsvisare, kurvtavla, kilometertavla).

"Semafor." i Göran Engström: Voxna-Lobonäs Järnväg 1908-1932. Huddinge: Rimbo Grande 1996, s. 141 (Ritning på T-semafor i trä).

Lars Olov Karlsson: "Sista semaforen." i Allt om Hobby nr 8/1998, s. 40 (Fortfarande i bruk när notisen skrevs, i Vaggeryd).

"T-semafor av trä, skivsignal." i Niklas Adell & Per-Olof Brännlund: Östra Centralbanan. Linköping-Hultsfred. Malmö: Frank Stenvalls förlag 1999, s. 59 (Ritningar).

Roger S Jansson: "Varför inte en skifsignal till banan?" i Smalspårigt nr 70/2000 (Ritning på tre varianter av skivsignaler).

Christer Engström: "Signaler, signler..." i Christer Engström, Rutger Friberg & Lars Olov Karlsson (red.): Allt om modelltåg 3. Tredje modelljärnvägsboken. Stockholm: Allt om hobby 2003 (Utförande och placering av svenska ljussignaler).

Göran Tholin: "AGA 100 år." i Smalspårigt nr 86/2004 (Om gasbelysta signaler).

Jan Frelin: "Svenska mekaniska ställverk i förebild och modell." i Smalspårigt nr 101/2007 (Förebildsdata).

Hans Svensson: "Något om plåtstinsar." i Allt om Hobby nr 7/2010 (Beskrivning och ritning).

Stefan Nilsson: "Svenska signaler - en kortversion." i Modelljärnvägsmagasinet nr 11/2012.

Klas Blomberg: "En säker historia - färg och form på mekaniska signaler." i Spår 2017. Gävle: Sveriges Järnvägsmuseum 2017 (Placering, utförande och målning av mekaniska signaler i Sverige).

Tryckta referenser - modell, ljussignaler

"Svensk MJ-produktion." i Allt om Hobby nr 3/1973, s. 33 (Notis om svenska ljussignaler i H0).

Rutger Friberg: "Elektronik för modellrallare: Den billiga ljussignalen." i Allt om Hobby nr 5/1982 (Scratchbyggda ljussignaler med lysdioder).

Göran Eriksson: "Vi bygger en modelljärnväg - del 5. Skyltar och signaler." i Allt om Hobby nr 6/1982 (Semaforer och ljussignaler).

Lars-Olof Karlsson: "Svenska signaler H0." i Allt om Hobby nr 7/1982 (Recension av ljussignaler i byggsats från Kungsbacka MJ-hobby).

Krister Brandt: "Tåganmälan." i Allt om Hobby nr 3/1987, s. 15 (Svenska dvärgsignaler från Tumba Musik & Hobby).

Henry Lönnborg: "En svensk fyrljussignal." i Allt om Hobby nr 6/1995 (Scratchbygge av signal inklusive styrkort).

Bo Holmgren: "Konsten att förvandla en dvärg till en lilleputt." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -98. Projekt. Stockholm: Allt om Hobby 1997 (Scratchbygge av dvärgsignaler).

Lars Juhlin: "Äldre ljussignaler vid SJ." i Folke Westling (red.): Ekensholmsbanan. Bergslagen på spåren. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2000 (Blocksignaler av SJ äldre modell).

Lars-Olov Karlsson: "Svenska signaler." i Allt om Hobby nr 7/2007 (Notis om Jecos ljussignaler).

Christer Engström: "Signaler - en riktig höjdare eller." i Christer Engström, Rutger Friberg & Lars Olov Karlsson (red.): Allt om modelltåg 8. Tips för modelljärnvägen. Stockholm: Allt om hobby 2008 (Test av första generationen av Jecos signaler i H0).

Christer Engström: "Signaler - en riktig höjdare 2." i Christer Engström, Rutger Friberg & Lars-Olof Karlsson (red.): Allt om Modelltåg 9. Tips för modelljärnvägen. Stockholm: Allt om Hobbys bokförlag 2009 (Modifiering av Jecos signaler).

Christer Engström: "Dvärgsignaler i skala N." i Christer Engström, Rutger Friberg & Lars-Olof Karlsson (red.): Allt om Modelltåg 11. Tips för modelljärnvägen. Stockholm: Allt om Hobbys bokförlag 2011 (Scratchbygge).

Jocke Sannagård: "Signaler från Jeco." i Allt om Hobby nr 7/2012, s. 13 (Notis om andra generationen av Jecos signaler).

Jocke Sannagård: "Nytt från Jeco." i Allt om Hobby nr 7/2012 (Nya signaler).

Stefan Nilsson: "Svenska signaler - en kortversion." i Modelljärnvägsmagasinet nr 11/2012.

Jocke Sannagård: "Jecos nya signaler." i Allt om Hobby nr 3/2013 (Recension).

"Huvuddvärg från Signalsidan." i Allt om Hobby nr 1/2016, s. 11 (Notis).

"Ny serie från Signalsidan." i Allt om Hobby nr 2/2017, s. 26 (Nya serien signaler i gjutgods).

"Nytt i H0 från Signalsidan." i Modelljärnvägsmagasinet nr 30/2017, s. 6 (Nya serien signaler i gjutgods).

Ulf Johnson: "Signaltips." i Modelljärnvägsmagasinet nr 51/2022 (Montering av Signalsidans ljussignaler).

Roger Isacsson: "Gör egna signaler." i Modelljärnvägsmagasinet nr 60/2024 (Scratchbygge av svenska ljussignaler).

Tryckta referenser - modell, mekaniska signaler

"Försvenskning av signaler." i Allt om Hobby nr 6/1972 (H0-signaler från Märklin).

"Allt om Hobby synar: Semaforbyggsats." i Allt om Hobby nr 3/1976 (Recension av tvåvingad semafor i H0 från Göran Eriksson).

Göran Eriksson: "Vi bygger en modelljärnväg - del 5. Skyltar och signaler." i Allt om Hobby nr 6/1982 (Semaforer och ljussignaler).

LOK: "Lok om järnvägar. Svenska signaltavlor." i Allt om Hobby nr 5/1984, s. 43 (Lystringsmärke och elspärrtavla från Modell-Mekanik).

Leif Dahl: "T-semafor i H0." i Allt om Hobby nr 6/1985 (Recension av T-semafor från Modell-Mekanik).

Björn Dahlström: "Bygg en semafor - för säkerhets skull." i Smalspårigt nr 29/1985 (Bygge av Tekno-Byggs T-semafor).
Björn Dahlström: "Bygg en semafor - för säkerhets skull. Del 2." i Smalspårigt nr 30/1986.

Rutger Friberg: "Signaltrafik för H0." i Allt om Hobby nr 7/1996, s. 49 (Signalgrafik för svenska och tyska signaler).

Lars Juhlin: "Minnesmetall ger tysta semafordrivningar." i Folke Westling (red.): Ekensholmsbanan. Bergslagen på spåren. Stockholm: Stockholms Modelljärnvägsklubb 2000.

Mick Nicholson: Constructing & Operating Semaphore Signals (Mainline Modeling: 1). Nottingham: Booklaw Publications 2004 (Om att scratchbygga semforer med brittisk förebild).

Peter Squibb: A Scratchbuilder's Guide to Semaphore Signal Construction. Didcot: Wild Swan 2010 (Om att scratchbygga semforer med brittisk förebild).

Tobias Ljung: "T-semafor i skala 1:45." i Smalspårigt nr 140/2017.

Tryckta referenser - modell, signalstyrning

Göran Eriksson: "Vi bygger en modelljärnväg - del 5. Skyltar och signaler." i Allt om Hobby nr 6/1982 (Analog styrning av både semaforer och ljussignaler).
Göran Eriksson: "Vi bygger en modelljärnväg - del 6." i Allt om Hobby nr 7/1982 (Semafordriv).

Bruno Kock: "MJ-signaler." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -92. Byggtipsblandning. Stockholm: Allt om Hobby 1991 (Analog inkoppling av ljussignaler).

Henry Lönnborg: "Ett svenskt signalprojekt." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -98. Projekt. Stockholm: Allt om Hobby 1997 (Analog styrning av blocksignaler).

"Ljusstyrning av svenska signaler." i Allt om Hobby nr 3/2011, s. 10 (Programmerbar signaldekoder från Qdecoder för DCC och MM).

Rutger Friberg: "För DCC-rallare: H0-system för svenska signaler." i Allt om Hobby nr 3/2012 (Signalsidans signaldekodrar).

Henry Lönnborg: "Svensk signaldekoder - exemplet mötesstationen." i Modelljärnvägsmagasinet nr 11/2012.

"SigStyr med LocoNet." i Modelljärnvägsmagasinet nr 14/2013, s. 7 (Notis).

Niclas Westerlund: "Banstyrning från Möllehem." i Modelljärnvägsmagasinet nr 24/2016 (Recension).

"Signalsidans nya dekoder." i Modelljärnvägsmagasinet nr 38/2019, s. 7.

Niclas Westerlund: "Ny signaldekoder från Signalsidan." i Modelljärnvägsmagasinet nr 39/2019 (Recension).

Per-Åke Jansson & Stefan Nilsson: "Analog signalstyrning. Del 1." i Modelljärnvägsmagasinet nr 53/2023 (För mindre svensk station).
Per-Åke Jansson & Stefan Nilsson: "Analog signalstyrning. Del 2. Växeldvärgsignaler." i Modelljärnvägsmagasinet nr 54/2023.
Per-Åke Jansson & Stefan Nilsson: "Analog signalstyrning. Del 3 - styra en enda signal." i Modelljärnvägsmagasinet nr 55/2023.

Olle Häggmark: "Analog signalstyrning." i Modelljärnvägsmagasinet nr 60/2024 (För två- och treskens signaler).