Interfrigo
Interfrigo var ett bolag som samägdes av de europeiska järnvägsförvaltningarna för att rationalisera internationella kyltransporter. Interfrigo grundades 1949 och drev en gemensam förvaltning av kylvagnar, isolerade vagnar och kylcontainers för de involverade järnvägsbolagen. Bolagets säte fanns i Basel, Schweiz. Vagnar inom Interfrigo hanterades inte med RIV-avtalets rutiner för hantering av tomvagnar, för att öka utnyttjandet av kylvagnarna. Huvudkontoret i Basel kunde dirigera tomvagnar då obalanser uppstod. Interfrigo köptes upp av Intercontainer 1993.
I Interfrigo-samarbetet ingick SNCB (Belgien), BDZ (Bulgarien), DSB (Danmark), VR (Finland), SNCF (Frankrike), CH (Grekland), RAI (Iran), CIE (Irland), FS (Italien), JZ (Jugoslavien), CFL (Luxemburg), NS (Nederländerna), NSB (Norge), CP (Portugal), CFR (Rumänien), SBB (Schweiz), RENFE (Spanien), BR (Storbritannien), CSD (Tjeckoslovakien), TCDD (Turkiet), DB (Förbundsrepubliken Tyskland), DR (Tyska demokratiska republiken), MAV (Ungern) och ÖBB (Österrike). Observera att Polen inte ingick. Från början använde Interfrigo privatvagnar som registrerades hos respektive järnvägsbolag, men efterhand användes även järnvägsegna vagnar.
SJ var delägare i företaget, och tog aktiv del i samarbetet under 1970-talet och 1980-talet. Från SJ ingick vagnar littera Ibblps, Ibps och Icps. En närmare beskrivning av rutinerna för samtrafiken i Sverige finns här.
SJ Ibblps med Interfrigo-märkning 1968. Källa Digitalt museum JvmKBDB13716:01 |
Tryckta referenser
"Del IV. Bestämmelser för godstrafiken med utlandet." i Godsexpeditionsföreskrifter (Gxf. Särtryck 223d) 1949 (Interfrigo stycke 242).
Trafikavdelningen, godstransportsektionen: Godsvagnsföreskrifter (SJF 636). Chefen för statens järnvägar 1963-1981.
Statens Järnvägar: SJ Frakthandbok. Stockholm: författaren 1980.
Webereferenser
UIA: INTERFRIGO - International Railway-owned Company for Refrigerated Transport (Från ”Global civil society database”).