Koppel

På denna sida behandlas koppel för modelljärnvägar.

Inledning

Ett koppel ska medge att tåg kopplas ihop och och isär på ett säkert sätt, och att dragkrafter (och vanligen tryckkrafter) tas upp i tåget. Det finns många olika varianter av koppel för modelljärnvägsbruk, som har olika för- och nackdelar, samtidigt som någon dominerande standard inte har utkristalliserat sig. Detta innebär bryderier för modellrallaren - man behöver välja en koppeltyp för att kunna koppla ihop alla sina fordon, samtidigt som det inte går att hitta en lösning som är möter alla tänkbara krav. Var och en behöver alltså göra en egen avvägning i val av koppel. Detta val påverkas förstås också av annat än kopplets kvaliteter, som vilket jobb man vill lägga ned, vilka koppel som är lätta att få tag i och eventuella klubbstandarder som man behöver anpassa sig till.

Önskvärda egenskaper hos ett MJ-koppel

• Helst skulle kopplet vara skalenligt, eller åtminstone förebildslikt. Det finns två olika typer av koppel som används av de flesta förebilder till MJ, det europeiska kopplet med krok, ögla och buffertar och det amerikanska Janney-kopplet. Det finns dessutom flera andra varianter som mest förekommer på smalspår, spårvagnar och rälsbussar. Många modellkoppel har inget att göra med hur ett riktigt koppel ser ut.
• Om man inte har ett skalenligt koppel, så är det åtminstone önskvärt att fordonen hamnar på skalenligt avstånd från varandra. Detta är besvärligt att åstadkomma för modeller av europeiska fordon med buffertar, medan alla typer av centralkoppel (utan buffertar) i modell brukar medge ett skalenligt avstånd.
• Någon form av automatisk koppelfunktion, så att två fordon bredvid varandra kan kopplas ihop utan att man behöver peta med något. Alla MJ-koppel med automatisk koppelfunktion kopplar ihop när man kör ihop fordon i lagom fart.
• Smidig avkoppling, helst utan att behöva peta med något. Idag löses detta antingen med att man lyfter isär kopplen (att lyfta ett fordon måste ses som ett misslyckande), eller att det finns avkopplingsanordningar utplacerade på banan.
• Har man fasta avkopplingsanordningar vill man gärna ha det som Märklin kallade rangerfunktion, d.v.s. att man efter avkoppling vid avkopplingsanordningen kan skjuta en avkopplad vagn utan att fordonen kopplar ihop igen.
• Naturligvis hög säkerhet i funktionen, d.v.s. att man inte tappar kopplade fordon, att automatkopplen kopplar när de ska och att avkopplingen fungerar som den ska.

Koppling och avkoppling fungerar inte i hur små kurvradier som helst. Automatiska koppel är känsligare än manuella, men alla koppeltyper har en undre gräns där koppling inte längre är möjlig. För flera koppeltyper är det dessutom så att minsta radie för koppling är mindre än minsta radie för avkoppling - vilket innebär att man kan riskera att koppla av en vagn där den inte går att koppla med.

Vidare är det inte särskilt smidigt att koppla av koppel som är sträckta, vare sig i verkligheten eller i modell. Därför är det lämpligt att slacka kopplen lite genom att backa loket mot tåget någon cm innan man försöker koppla av.

Alla koppeltyper kräver noggrann justering av höjdläget, och avståndet till buffertbalken för vagnar med buffertar. Tyvärr följer inte alla tillverkare standarderna riktigt, så detta kan behöva kontrolleras.

OBK

Inom FREMO har man tagit fram en förfinad variant av Märklin-kopplet för H0, det s.k. OBK (tyska orginalbügelkupplung), vilket medger kortare avstånd mellan fordon och i allmänhet är mindre, men som fortfarande är kompatibelt med Märklin-kopplet. Buffertarna är fungerande vid inkoppling mellan OBK (men inte vi koppling mellan Märklinkoppel och OBK), vilket innebär att större radier krävs.

OBK installerat på en tysk G-vagn

Egenskaper hos OBK:

Skalenlighet	Försöker att efterlikna koppelkroken mm.
Skalenligt avstånd	Ja.
Automatisk koppling	Ja.
Automatisk avkoppling	Nej. Kopplas av med magnet på sticka, eller krok.
Säkerhet	Känslig för justering. Buffertarna måste fungera, vilket innebär krav på större kurvradier.
Tryckkrafter	I vissa fall (mot Märklin-koppel). Annars via buffertarna.
Skalor	H0.

Fleischmann-typen

Fleischmanns koppel har inte fått samma spridning som Märklins, och idag kan man t.o.m. få fordon från Fleischmann med Märklins koppel. Kopplet i princip omvänt från Märklins, en fast ögla med en rörlig krok, där öglan också fungerar som buffert. Precis som för Märklin-kopplet blir avståndet mellan fordon oskalenligt stort. Fleischmann-kopplet brukar endast användas för H0.

Fleischmann-koppel

Egenskaper hos Fleischmann-koppel:

Skalenlighet	Ingen.
Skalenligt avstånd	Nej.
Automatisk koppling	Ja.
Automatisk avkoppling	Ja. Kopplas av med avkopplingsskena, Har ingen rangerfunktion.
Säkerhet	Hög.
Tryckkrafter	Ja
Skalor	H0

Arnold-typen

Arnolds koppel utvecklades för N-skala, där det har fått stor spridning. Kopplet består av en krok, som är konstruerad så att krokarna passerar över varandra vid koppling. Precis som för modellkoppel i H0, blir avståndet mellan fordon oskalenligt stort. Trots att Arnold köpts av Hornby, är kopplet fortfarande dominerande i skala N, där den största konkurrenten är Magne-Matic-kopplet. Kopplet är också standardiserat som NEM 356.

Arnoldkopplet

Egenskaper hos Arnolds koppel:

Skalenlighet	Ingen.
Skalenligt avstånd	Nej.
Automatisk koppling	Ja.
Automatisk avkoppling	Ja. Kopplas av med avkopplingsskena, Har ingen rangerfunktion.
Säkerhet	Hög.
Tryckkrafter	Ja
Skalor	N (och Z)

Kortkoppel

Som framgår ovan, så innebär de flesta modellkoppel att europeiska vagnar med buffertar kommer alldeles för långt ifrån varandra. För att kunna hantera detta så att fordon på rakspår kan gå buffert mot buffert och tillåta små modellradier på kurvor har MOROP standardiserat en kortkoppelkuliss (NEM 352) och en koppelficka (NEM 362). Kortkoppelkulissen innebär att avståndet mellan fordon ökar i kurvor, medan koppelfickan innebär ett standardiserat fäste för kopplet. Kortkoppelkulissen finns i princip för alla skalor, men är mest utbredd i H0, medan koppelfickan finns för H0, S och 0. Något kortkoppel är dock inte standardiserat. Dessa tillhandahålls av flera tillverkare (t.ex. Profi-kopplet från Fleischmann och Rocos kortkoppel), i alla fall i H0, och är inte kompatibla med varandra.

Kortkoppelkuliss i förlängt läge för kurvtagning, här försett med Märklins kortkoppel.

Egenskaper hos kortkoppel:

Skalenlighet	Endast genom att buffertarna går mot varandra.
Skalenligt avstånd	Ja (på rakstäcka).
Automatisk koppling	Ja.
Automatisk avkoppling	Ja. Beror på kopplets modell.
Säkerhet	Hög.
Tryckkrafter	Ja
Skalor	H0, S och skala 0

X2F-kopplet

Är ett amerikanskt koppel som en gång föreslogs som standardkoppel för NMRA, men såvitt känt har det aldrig varit en officiell standard. Trots detta är kopplet känt som "NMRA-kopplet". Under en följd av år var kopplet dock en "de facto-standard" på den amerikanska H0-marknaden, då de flesta fordon levererades med dessa koppel. De flesta MJ-byggare som använder amerikanska prototyper verkar dock föredra Kadee-kopplet.

X2F-kopplet

Egenskaper hos X2F-kopplet:

Skalenlighet	Nej.
Skalenligt avstånd	Ja.
Automatisk koppling	Ja.
Automatisk avkoppling	Nej.
Säkerhet	Godtagbar.
Tryckkrafter	Ja
Skalor	H0

Trådbygelkoppel

TB-kopplet är ett svenskt koppel för H0 som ursprungligen togs fram av Lasse Lundgren för Skövde Modelljärnvägsklubb, inspirerad av det koppel som Göteborgs Modelljärnvägssällskap använder i 0-an. Principen är en tråd mellan buffertarna och en rörlig krok som håller i tråden. Kopplet medger ett kortare avstånd mellan vagnarna än ett standardkoppel samtidigt som tråden mellan buffertarna hindrar buffertlåsning. Genom sin konstruktion kräver TB-kopplet lite större radier än de minsta modellradierna, men mindre än vad som krävs för koppel med fungerande buffertar. Kopplet finns inte att köpa utan måste tillverkas av byggaren. Kopplet är standard på flera svenska MJ-klubbar, såsom WNJ, MRW och MMJK. TB-kopplet används också av vissa byggare i Danmark (där det är känt som Götebergskopplet), samt har tidigare använts av norska Fremo.

Egenskaper hos TB-koppel:

Skalenlighet	Kopplet är diskret och medger att en koppelattrapp monteras, samt kortare vagnsavstånd.
Skalenligt avstånd	Ja. Visst glapp.
Automatisk koppling	Ja.
Automatisk avkoppling	Nej.
Säkerhet	Hög. Går inte på de allra minsta kurvradierna.
Tryckkrafter	Ja
Skalor	H0 och skala 0

Jacksonkoppel

Jacksonkopplet är ett brittiskt koppel för självbyggare som togs fram av Alex Jackson från Manchesters MJ-klubb på femtiotalet. Kopplet används främst i 4mm-skalan, men går att bygga från H0 till 0. Kopplet utgörs av en diagonalställd fjädrande krok som häktar i varandra vid koppling. Vid avkoppling dras ena kroken nedåt med magnet, vilket också medger en rangerfunktion. Buffertarna tar upp tryckkrafter, vilket innebär att större radier krävs. Scalefour society har publicerat en instruktionsbok om Jacksonkopplet.

Egenskaper hos Jacksonkoppel:

Skalenlighet	Kopplet är diskret och medger att en koppelkrok monteras samt kortare vagnsavstånd.
Skalenligt avstånd	Ja. Visst glapp.
Automatisk koppling	Ja.
Automatisk avkoppling	Ja. Kopplas av med magnet under spåret. Inklusive rangerfunktion.
Säkerhet	Känsligt för justering. Kräver större kurvradier för att undvika buffertlåsning. Kan bli självsvängning i tågsätt.
Tryckkrafter	Nej, tas via buffertarna.
Skalor	H0, 4 mm och skala 0

Andra wiki-sidor om rullande material

OBK
Lok
Vagnar

Tillbaka till nybörjarguiden

Tryckta referenser - allmänt

"Fox-kopplet - franskt bidrag i mj-debatten." i Allt om Hobby nr 7/1972 (H0).

Torgny Palm: "järnvägar! testar: Kort-koppel i stor jämförelse." i järnvägar! nr 6/1986 (Kortkoppel från Roco, Fleischmann och Ribu i H0).

Ola Terje: "Allt om hobby synar. Mj-koppel." i Allt om Hobby nr 4/1987 (Översikt över marknaden i H0).

RAF: "Tekniknytt för H0-rallare. Rocos fjärrkoppel i närbild." i Allt om Hobby nr 3/1998, s. 45 (Magnet för fjärrstyrda koppel).

Den Gamble Rallaren: "Modelljärnväg på nygammalt vis. El och mekanik." i Allt om Hobby nr 2/2002 (Avkoppling med celluoidremsa, Eggerbahnkoppel).

Erik Walde: "Enkel avkopplingsmagnet för smalspåriga tvåkammarkoppel i skala 1:45." i Smalspårigt nr 117/2011 (Avkoppling för skalenliga koppel).

Göran Sohlberg: "Nickande koppel." i Modelljärnvägsmagasinet nr 15/2013 (Digitalstyrd avkoppling).

Lars Ljungberg: "Strömledande koppel från ESU." i Modelljärnvägsmagasinet nr 32/2018 (Test av H0-koppel).

Joakim Sannagård: "Pikos digitala koppel." i Allt om Hobby nr 1/2020 (Recension av digitalstyrt koppel i H0).

Rickard Borglund: "Automatkoppel i modell 1: Weinert." i Modelljärnvägsmagasinet nr 45/2021 (Scharfenbergskoppel för permanent koppling av rälsbussar).

Pierre Nygren: "Automatkoppel i modell 2: Modellbau Veit." i Modelljärnvägsmagasinet nr 45/2021 (Fungerande Scharfenbergskoppel).

Redaktionen: "Automatkoppel i modell 3: Hornby och Modellbahn Union." i Modelljärnvägsmagasinet nr 45/2021 (Fungerande Scharfenbergskoppel).

Per Ljungberg: "NEM-koppel på gammal Jouef-vagn." i Modelljärnvägsmagasinet nr 47/2021 (Koppelficka enligt NEM 362).

Karsten Dunkel, Michael Krause, Joachim Reinhard & Klaus Weibezahn: "Echt anziehend... Der Magnet-Kupplung in H0 oder: eine ideale Ergänzung für FREMO:87." i Hp1 Modellbahn nr 4/2021 (Nytt magnetisk koppel för koppling på skalenligt avstånd).

Tryckta referenser - Kadee

Lars-Olof Karlsson: "Allt om hobby synar. Koppel och avkopplingsmagnet." i Allt om Hobby nr 1/1977 (Recension av Kadee-kopplet).

Torbjörn Holmberg: "Koppel..." i Smalspårigt nr 29/1985 (Om användningen av Kadee-koppel för svenskt H0n3).

Nils-Erik Lind: "Till avkoppling. En magetisk artikel." i Smalspårigt nr 39/1989 (Hembyggda avkopplingsmagneter för Kadee-koppel).

LOK: "Amerikanskt lågpriskoppel." i Allt om Hobby nr 3/1996, s. 17 (Kadee-kopior från Intermountain).

Ola Ahlström: "Hemmagjord koppelficka för trångbodda!" i Smalspårigt nr 75/2001 (Lösning för att montera Kadee-koppel på små förebilder).

Göran Sandberg: "Koppla av med Kadee." i Allt om Hobby nr 5/2007 (Beskrivning och tips).

Tryckta referenser - TB

Kent Hedqvist: "Koppel på modelljärnvägen." i Allt om Hobby nr 7/1980 (Förslag till TB-kopplet).

Jörgen Bergfors: "Så kan du vidareutveckla trådbygelkopplet." i järnvägar! nr 6/1986 (Förslag på TB-koppel med rangerfunktion).

Svante Pålsson: "Tråd och bygel av pianotråd - svenskt standardkoppel i H0-skala?" i Krister Brandt (red.): Modelltåg -92. Byggtipsblandning. Stockholm: Allt om Hobby 1991 (Bygge av TB-koppel).

Anders Eriksson: "Trådbygelkopplet normeras." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -95. Exempelsamling. Stockholm: Allt om Hobby 1994 (Specifikation för trådbygelkoppel i H0).

Tryckta referenser - Märklin

Stig Johansson: "Avkoppling." i Krister Brandt (red.): Modelltåg -90. Idébok för miniatyrrallare. Stockholm: Allt om Hobby 1989 (Enkel avkopplingsskena i H0 för Märklin-koppel).

Webreferenser

Railcolornews: Digital Automatic Coupling: Winning Design Announced (Scharfenbergskopplet som framtidens koppel).

CNJ Bronx Terminal: Sergent Couplers (Test av amerikanska skala-koppel i H0).

HPW-modellbahn: Kupplung (Tysk artikel om H0-koppel).

MEC-brunsbuttel: H0-kupplungen (Genomgång av H0-koppel).

Modellbahnfrokler: Kupplungen (Ytterligare en tysk artikel om koppel).

Stayathome.ch: Kupplungen (Schweizisk artikel om koppel).

Svenskt MJ-forum: Bästa kopplet för rangering? (Tråd om goda egenskaper för rangeringskoppel).

Trackside Treasure: The X(2F)-Files (Om X2F-kopplet).

Youtube.com: TGOJ Ma (Demo av TB-koppel).