Frilansade driftplatser

Denna sida behandlar att frilansa en driftplats för trafik och miljö, i huvudsak med svensk förebild.

Inledning

Det finns stora utmaningar med att frilansa om man samtidigt vill ha en intressant driftplats för realistisk och genomförbar trafik. Den som bygger helt efter förebild har på sätt och vis en fördel: man bara följer förebildens lösningar, då borde driftplatsen kunna fungera ungefär som i verkligheten väl?

Det kan den säkert, men det finns också utmaningar med att bygga efter förebild. Bangårdarna även på små mellanstationer blir snabbt överraskande stora när man minskar ner dem skalenligt. En lösning kan vara att ta bort ett par spår och korta bangården, men då försvinner kanske också tillförsikten att den fungerar som förebilden. Ett alternativ är att leta rätt på de guldkorn som bidrar till en intressant trafik på ett hanterbart utrymme. Dessa finns absolut, men det finns många fler som är stora utan att erbjuda något i gengäld.

Den frilansade stationen

Alltså framstår frilansandet ändå som en rimlig lösning - sätta ihop delar som kan skapa en intressant modell utan att följa en viss förebild slaviskt.

Forsviks station på WNJ, en frilansad järnvägsmiljö.

Idag kan man hitta omfattande arkiv med spårplaner från svenska bangårdar på nätet. Dessa kan hjälpa även den som frilansar med s.k. "Layout Design Elements", spårkonfigurationer som löser något speciellt järnvägstrafikproblem. Man snor olika delar helt enkelt. Dessutom kan bläddrande bland förebildens spårplaner göra att man börjar se mönster som kan bidra till det egna skapandet.

Stationsmiljön på mindre stationer i Sverige förr i tiden visar på en stark konvergens. Standardlösningar valdes genomgående. Vilka byggnader som fanns följer givna mönster, bangårdsritningar hade t.o.m. standardnummer på de olika byggnaderna. Stationshuset låg normalt mitt mellan de yttersta växlarna. Godsmagasinet låg antingen bredvid stationshuset eller på andra sidan bangården. Om det fanns ett ställverk låg det nära stationshuset. Det fanns minst en lastkaj för allmänna vagnslaster. På många lite större stationer på landsbygden fanns det ett eller flera boställshus för personalen.

Även bangårdarna visar en tydlig likformighet. Man ville gärna ha en huvudtågväg som inte gick genom någon växelkurva. Det hindrar inte att det finns spår på bägge sidorna om huvudtågvägen, men den var ofta det längsta spåret. När man fick ställverk med förregling blev det också en mera tydlig skillnad på tågspår och sidospår. En mindre svensk station hade vanligtvis två eller tre tågspår. Fanns det fler än två spår, var minst ett sidospår. Många MJ-stationer gör ingen skillnad mellan tågspår och sidospår. Läs mer om hur huvudsignaler och dvärgsignaler vid stationer placerades.

Många enskilda järnvägar hade en egen tydlig stil. Flera av dem hade en utpräglad arkitektur på byggnaderna, med standardlösningar för olika storlekar på stationer. BJ valde att ha tre tågspår på många stationer, som kontrollerades med hävstångsställverk och trevingade semaforer.

==Frilansade lastplatser≈≈ Lasplatser kan förstås också frilansas. Lastplatser hade i regel någon form av förregling, ofta med kontrollås. Vissa lastplaster var förreglade med utfartsignalerna vid stationssträckans gränsstationer, annars skulle det finnas huvudsignaler vid lastplatsen. Lastplatser på Inlandsbanan saknade dock oftast huvudsignaler.

De enklaste lastplatsen omfattar en linjeväxel till ett kort sidospår parallellt med linjen.